Indisk hampa (Cannabis sativa L.) kommer ursprungligen från Asien. Växten tillhör hampväxterna (cannabidaecea). Växten använts i Indien under lång tid för att förhindra illamående och kräkning (antiemetika), samt som smärtstillande och bedövande medel. I Europa och USA har växten haft medicinsk användning mot bl.a. tandvärk och reumatisk smärta. Cannabisextrakt användes i Sverige under 50-talet mot kikhosta. I dag finns det i USA medel som innehåller dronabinol (en naturlig cannabinoid), och används mot illamående hos cancerpatienter. Nabinol som är en syntetisk cannabinoid, och är tio gånger mer potent än dronabinol, används som antiemetikum (läkemedel mot illamående). I flera EU-länder finns ett växtextrakt från Cannabis sativa L. som är godkänt för spasmer hos patienter med multipel skleros (MS).

Cannabinoider är ämnen som binder till och aktiverar cannabinoidreceptorer. Cannabinoider delas in i örtcannabinoider från (Cannabis sativa), endocannabinoider som produceras i kroppen och syntetiska cannabinoider som produceras på laboratorium.

I Sverige finns ett godkänt receptbelagt extrakt (Sativex, godkändes 2011), där indikationen är spasmer hos MS-patienter. Glaukom (grön starr), astma, anorexi och epilepsi är andra användningsområden där det utförts kliniska studier.

Cannabinoider är terpenfenoler, som kan delas in i olika grupper:

  • THC (delta-9-tetrahydrocannabinol) – det viktigaste psykoaktiva ämnet i indisk hampa
  • CBN (cannabinol)
  • CBD (cannabidiol)

Hittills har man funnit två olika cannabinoidreceptorer hos människan, CB1 och CB2:

  • CB1 återfinns huvudsakligen i hjärnan (aktivering sänker nivåerna av GABA), lungor, lever och njurar. Den analgetiska effekten förmedlas via CB1-receptorer.
  • CB2 återfinns på olika blodcellstyper och i immunsystemet.

Både CB1 och CB2 är G-proteinkopplade receptorer.

Kroppens egna ligander som aktiverar dessa receptorer kallas endocannabinoider. Den första endocannabinoiden upptäcktes 1992.




Många olika variationer har växten har odlats fram genom selektiv odling, och delas in utifrån halten av cannabinoider. Toppbladen på honblomman kan torkas, och sedan rökas (marijuana). Hasch framställs genom att trikomer (de hartsfyllda körtelhåren) på växten töms, för att sedan torkas till kakor.

Biverkningar är munntorrhet, höjt blodtryck, blodsprängda ögon, minnesstörningar, illamående, förvirring och förändrat tidsmedvetande. Vid långvarigt missbruk uppstår allvarliga fysiska och psykiska rubbningar.