Digoxin är ett inotropt läkemedel. Var på 80-talet ett förstahandsläkemedel men studier på 90-talet har visat att det inte finns stora mortalitetsvinster. Däremot minskar digoxin antalet sjukhusinläggningar. Har patienten förmaksflimmer och hjärtsvikt är digoxin ett bra alternativ för att frekvensreglera.
Ett observandum med digoxin är dess smala terapeutiska fönster. Vid hjärtsvikt anger Läkemedelsboken ett riktområde för S-digoxin på 0,6–1,1 nmol/L. Koncentrationen ska bedömas tillsammans med effekt, symtom och provtagningstidpunkt; ett enskilt gränsvärde avgör inte om intoxikation föreligger. Försiktighet krävs vid njursvikt och digoxinkoncentrationen behöver följas.