Receptornedreglering
Receptornedreglering innebär att antalet tillgängliga receptorer på cellytan minskar. Internalisering innebär att receptorer tas in i cellen; de kan sedan återvinnas till cellytan eller brytas ned. Internalisering är därför inte alltid bestående nedreglering.
Receptornedreglering (även kallad downregulation) är en biologisk process där antalet receptorer för en viss molekyl på cellens yta minskar. Denna process kan ske som en anpassning till långvarig eller hög exponering för en ligand (t.ex. en neurotransmittor, hormon eller läkemedel) och leder till en minskad känslighet för den aktuella liganden.
Receptornedreglering kan påverka läkemedelsresponsen och kan vara en faktor i utvecklingen av tolerans för vissa läkemedel. Opioidtolerans, exempelvis vid morfinbehandling, beror på flera anpassningar i receptorer och cellsignalering. Den kan inte förklaras enbart av att antalet receptorer minskar.
Nedreglering kan också inträffa när cellen utsätts för höga koncentrationer av hormoner eller neurotransmittorer, vilket kan leda till att cellen blir mindre känslig för dessa signaler och därmed minska dess funktionella respons. Det är viktigt att veta att receptornedreglering kan vara reversibel. När exponeringen för liganden minskar kan antalet receptorer på cellens yta återgå till normala nivåer, en process som kallas uppreglering eller receptoråterhämtning.
