Distributionsvolym

Distributionsvolym är ett farmakokinetiskt begrepp som beskriver hur väl ett läkemedel fördelar sig i kroppen efter administrering. Distributionsvolymen ger en bild över hur mycket av läkemedlet som stannar kvar i blodbanan, jämfört med hur mycket som sprids ut (distribueras) till kroppens organ och vävnader.

• Ett läkemedel med hög distributionsvolym fördelar sig i vävnader och organ utanför blodbanan.
• Ett läkemedel med låg distributionsvolym stannar huvudsakligen kvar i blodbanan (och sprider sig inte lika mycket till vävnader och organ).

Vad påverkar ett läkemedels distributionsvolym?

Distributionsvolymen kan påverkas av flera faktorer, såsom läkemedlets fettlöslighet, laddning vid fysiologiskt pH, proteinbindning och storlek. Genom att förstå ett läkemedels distributionsvolym kan man göra mer precisa doseringsberäkningar och förutsäga hur läkemedlet kommer att bete sig i kroppen. Distributionsvolym är ett mått och anges i liter eller liter/kg.

Exempel på ett läkemedel med hög distributionsvolym: digoxin

Läkemedlet digoxin har en hög distributionsvolym. Digoxin stannar alltså inte främst kvar i blodbanan, utan fördelar sig till kroppens vävnader. Distributionsvolymen anges till cirka 475–500 liter hos vuxna.

• Bindning till vävnader: Digoxin ansamlas i kroppens vävnader. En stor del av läkemedlet finns därför utanför blodbanan, vilket bidrar till den höga distributionsvolymen.
• Bindning till plasmaproteiner: Ungefär 25% av digoxinet i plasma är bundet till protein. Digoxin är alltså inte ett exempel på ett läkemedel som främst hålls kvar i blodbanan genom hög plasmaproteinbindning.
• Kroppssammansättning: Digoxins fördelning hänger främst samman med kroppens fettfria massa. Mer fettvävnad innebär därför inte att distributionsvolymen ökar i samma utsträckning.

Men hur kan distributionsvolymen vara större än hela kroppens volym? Det beror på att distributionsvolym är en beräknad volym, inte ett verkligt utrymme i kroppen. När mycket läkemedel finns i vävnaderna blir koncentrationen i plasma låg i förhållande till mängden i kroppen – och den beräknade distributionsvolymen blir hög.

Källa: Produktinformation för digoxin, avsnitt 12.3 (DailyMed).

Ett annat exempel: diazepam

Läkemedlet diazepam (en bensodiazepin) har hög distributionsvolym. Diazepam är fettlösligt och kan därför enkelt passera över cellmembran. Läkemedlet distribueras snabbt i kroppens fettvävnader och passerar även över blod-hjärnbarriären (där diazepam utövar sin sedativa och ångestdämpande effekt). Den höga distributionsvolymen bidrar också till diazepams långa halveringstid. Det är också värt att känna till att diazepams aktiva metaboliter också är fettlösliga.

Hur beräknas ett läkemedels distributionsvolym?

Distributionsvolym (Vd) = Mängd läkemedel i kroppen / Koncentration av läkemedel i plasma.

Exempel: En patient får en intravenös dos på 100 mg av ett läkemedel. Efter en viss tidpunkt uppmäts läkemedlets plasmakoncentration till 10 mg/L. Använder man då formeln ovan så blir distributionsvolymen:

Distributionsvolym (Vd) = 100 mg / 10 mg/L.

Distributionsvolymen är 10 L.