Parenteral administrering betyder bokstavligen ”vid sidan av tarmen” (från grekiska para = vid sidan, enteron = tarm). Det innebär att läkemedlet ges utanför mag-tarmkanalen, vanligtvis via injektion, och därmed undviker både absorption via tarmen och första-passagemetabolism i levern. Det används ofta när en snabb, exakt och pålitlig effekt önskas – till exempel vid akuta tillstånd.
Vanliga parenterala administrationsvägar
Intravenöst (i.v.): Läkemedlet injiceras direkt i blodbanan. Läkemedlet når cirkulationen direkt, men tiden till effekt beror på substansen.
- Biotillgänglighet: 100%
- Exempel: morfin, antibiotika, trombolys
Intramuskulärt (i.m.): Injektion i muskelvävnad, ofta i säte eller överarm.
- Absorption varierar beroende på blodflöde och läkemedlets löslighet
- Exempel: vaccin, B12, neuroleptika-depot
Subkutant (s.c.): Injektion under huden, t.ex. i magen eller låret.
- Absorptionen beror på blodflöde, substans och beredning. Intravenös tillförsel saknar absorptionssteg.
- Exempel: Insulin, heparin, GLP-1-agonister
Fördelar med parenteral administrering
- Kan ge snabb effekt, särskilt intravenöst
- Exakt dosering
- Ingen första-passagemetabolism
- Kan ges även om patienten är medvetslös
Nackdelar med parenteral administrering
- Invasivt
- Risk för infektion
- Risk för felinjektion
- Kräver rätt injektionsteknik. Vissa läkemedel, som insulin, kan patienten ge själv efter instruktion.
Mindre vanliga parenterala administrationsvägar
- Intraarteriellt (i artär)
- Intratekalt (i ryggmärksvätska)
- Epiduralt (i det epidurala rummet, utanför dura mater)
- Intraperitonealt (i peritonealhålan, mellan bukhinnans blad)
- Intraartikulärt (i led)
Ett svar till “Parenteral administration”
[…] ges vanligtvis via intravenös (i.v.) eller intramuskulär (i.m.) injektion, beroende på hur snabbt effekten […]