Memantin är ett läkemedel som tillhör gruppen icke-kompetitiva NMDA-receptorantagonister. Det är godkänt för behandling av måttlig till svår Alzheimers sjukdom, men har också undersökts för användning vid flera andra neuropsykiatriska tillstånd – såsom obsessiv–kompulsiv störning (OCD), bipolär sjukdom, hetsätning, autismspektrumtillstånd, PTSD, missbruksrelaterade tillstånd och kronisk smärta.
Memantin upptäcktes och syntetiserades på 1960-talet i Tyskland, men dess kliniska användning tog fart först flera decennier senare. I Europa godkändes det för Alzheimers behandling 2002 och i USA 2003 (FDA).
Farmakodynamik – hur memantin verkar i kroppen
Memantin verkar främst genom att blockera N-metyl-D-aspartat (NMDA)-receptorer, som är en typ av glutamatreceptor i hjärnan. Det är en icke-kompetitiv, spänningsberoende och snabbt dissocierande antagonist – vilket betyder att det blockerar överdriven glutamatsignalering utan att störa normal synaptisk aktivitet.
- Vid Alzheimers sjukdom och andra neurologiska tillstånd tros det finnas en överaktivitet i glutamatsystemet, vilket leder till så kallad excitotoxicitet – ett tillstånd där nervceller skadas eller dör av för mycket stimulans.
- Memantin skyddar nervceller från denna överstimulering, och kan därmed bidra till att bevara kognitiva funktioner och minska beteendesymtom.
- I psykiatriska sammanhang (t.ex. tvång, beroende) antas memantin modulera dopamin- och glutamatkretsar i belöningssystemet, t.ex. i nucleus accumbens – vilket kan minska tvångsbeteenden och impulskontrollproblem.
Farmakokinetik – hur memantin rör sig i kroppen
Absorption: Memantin absorberas väl från mag-tarmkanalen, med en biotillgänglighet på nära 100 %. Maximal plasmakoncentration nås inom ca 3–7 timmar efter intag.
Distribution: Läkemedlet distribueras jämnt i kroppen och passerar blod-hjärnbarriären effektivt. Distributionsvolymen är relativt stor (9–11 L/kg).
Metabolism: Memantin metaboliseras till liten del i levern, främst via hydroxylering och konjugering. Det påverkas inte av CYP-enzymer, vilket minimerar risken för interaktioner.
Eliminering: Utsöndras huvudsakligen oförändrad via urinen. Halveringstiden är lång, cirka 60–80 timmar, vilket möjliggör en gång daglig dosering.
Dosjustering: Behövs vid måttlig till svår njurfunktionsnedsättning eftersom läkemedlet elimineras renalt.
Biverkningar och säkerhet
Memantin är i allmänhet ett väl tolererat läkemedel. De vanligaste biverkningarna som rapporteras är yrsel, huvudvärk, trötthet, förstoppning och ibland förvirring, särskilt i början av behandlingen. Dessa är oftast milda och övergående. Till skillnad från många andra psykofarmaka påverkar memantin inte serotonerga eller dopaminerga system direkt, vilket gör att det har låg risk för viktuppgång, sexuell dysfunktion eller serotonergt syndrom.
Memantin metaboliseras inte av leverns CYP-enzymer och har därför få läkemedelsinteraktioner – en stor fördel hos patienter med komplex medicinering. Dock utsöndras det via njurarna, vilket innebär att dosjustering kan behövas vid nedsatt njurfunktion, särskilt vid GFR < 50 ml/min.
Memantin vid OCD, tvång, hetsätning
Denna studie visar att memantin, en NMDA-receptorantagonist, minskar hetsätning, mat-sökande och tvångsmässigt ätande hos råttor. Effekten sågs både vid systemisk administration och vid direkt injektion i nucleus accumbens shell, ett hjärnområde kopplat till belöningsreglering. Memantin dämpade ätbeteende även under förhållanden där maten var kopplad till negativa signaler, vilket tyder på minskat kompulsivt beteende. Studien stödjer teorin att glutamatsystemet spelar en central roll vid hetsätning. Resultaten antyder att memantin kan vara ett lovande läkemedel vid ätstörningar som präglas av beroendeliknande ätmönster.
Memantin verkar vara ett effektivt och säkert tillägg vid måttlig till svår OCD, särskilt vid behandlingsresistens.
Fler storskaliga RCT behövs för att bekräfta resultaten och vägleda klinisk praxis.
Denna metaanalys inkluderade sju studier med totalt 315 deltagare och visade att memantin som tillägg till standardbehandling signifikant minskar OCD-symtom.
Effekten var särskilt stark på tvångshandlingar, men inte lika tydlig på tvångstankar
Memantin vid depression, PTSD, ångest
Memantine and its benefits for cancer, cardiovascular and neurological disorders
Memantin har antidepressiv effekt genom att modulera glutamatsystemet, minska inflammation och öka neuroplasticitet.
Studier visar positiv effekt vid depression, PTSD och ångest, särskilt vid behandlingsresistens.
Tolereras väl, men fler kliniska studier krävs för tydlig evidens.
Memantin vid borderline personlighetsstörning (EIPS)
Studien undersökte om memantin, en NMDA-receptorantagonist, kan minska symtom vid borderline personlighetsstörning (BPD) som tillägg till standardbehandling. 33 deltagare fick antingen memantin eller placebo under 8 veckor, och de som fick memantin visade signifikant förbättring i BPD-symtom enligt ZAN-BPD-skalan. Behandlingen tolererades väl och gav inga allvarliga biverkningar. Författarna menar att memantin är lovande som tilläggsbehandling vid BPD och rekommenderar vidare forskning.
Memantin vid bipolär sjukdom
Studien använde en bayesiansk metod för att räkna på hur memantin påverkar depressionssymtom hos personer med bipolär sjukdom.
Resultaten visade en viss förbättring hos några deltagare.
Memantin verkar kunna hjälpa som extra medicin, men det krävs fler studier.
Effekten var inte jättestark, men ändå märkbar hos vissa.
Memantin vid beroendesjukdom
Låga doser memantin kan ha anti-beroendepotential via biologiska mekanismer som minskar hjärninflammation och stärker nervcellers överlevnad och plasticitet.
Kuriosa
Memantin upptäcktes redan på 1960-talet – som ett läkemedel mot diabetes!
Men det visade sig snart att det inte fungerade så bra för blodsockret. Däremot märkte forskare att det hade effekter på hjärnan och glutamatreceptorer, vilket ledde till att det flera decennier senare godkändes som behandling vid Alzheimers sjukdom.
