Kemisk carcinogenes innebär att exponering för vissa kemiska ämnen kan orsaka cancer genom att skada DNA i cellerna. Kemiska ämnen som kan leda till cancer kallas karcinogener. När karcinogener exponeras för kroppen, kan de orsaka genetiska mutationer och förändringar i cellerna, vilket kan leda till onormal celltillväxt och cancer. Exempel på kemiska karcinogener inkluderar vissa typer av kemikalier, läkemedel, föroreningar och andra ämnen som finns i vår omgivning och kan orsaka cancer om de exponeras i tillräckligt höga doser. Carcinogenes översätts från grekiskan som ”cancerproduktion” eller ”cancerframkallande”.
Det finns flera yrkesgrupper som arbetar med att ta fram kunskap om kemisk carcinogenes.
- Toxikologer: experter på att studera hur kemikalier påverkar levande organismer, inklusive människor.
- Cancerforskare: specialiserade på att undersöka orsakerna till cancer och söka efter nya behandlingar.
- Epidemiologer: experter på att studera hälsotillståndet och dess orsaker i en befolkning.
- Farmakologer: experter på att studera hur läkemedel fungerar och hur de påverkar kroppen.
- Miljöingenjörer: experter på att bedöma och hantera risker för kemikalier i miljön och på arbetsplatser.
Historien bakom kemisk carcinogenes går tillbaka till slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, när flera studier publicerades som beskrev en ökad incidens av cancer hos arbetare som var utsatta för vissa kemikalier på sin arbetsplats. Ett tidigt exempel på detta var rapporter om scrotalcancer hos skorstensfejare i England, vilket senare visade sig vara kopplat till exponering för sot som innehöll polyaromatiska kolväten.
Under 1900-talet genomfördes fler studier som visade att exponering för vissa kemikalier kan orsaka cancer hos människor och djur. En viktig milstolpe var upptäckten av de karcinogena egenskaperna hos tobak, vilket ledde till en minskning av rökning och minskade cancerfall. Sedan dess har forskningen inom kemisk carcinogenes utvecklats, och det görs fortlöpande nya upptäckter av karcinogena ämnen och mekanismer som orsakar cancer.
Exempel på läkemedel som har visat sig ha potential att orsaka cancer:
Tamoxifen – ett läkemedel som används för behandling av bröstcancer och som har visat sig öka risken för livmodercancer.
Metotrexat – ett cytostatikum som används för att behandla cancer och autoimmuna sjukdomar, men som kan öka risken för lymfom och lungcancer.
Allopurinol – ett läkemedel som används för att behandla gikt, men som kan öka risken för njurcancer.
Androgena anabola steroider – läkemedel som används för att behandla låga nivåer av manliga hormoner, men som kan öka risken för levercancer.
Nitrosourea – en grupp av cytostatika som används för att behandla hjärntumörer, men som kan öka risken för olika former av cancer.
Kadmium
Ett exempel på kemisk carcinogenes är lungcancer som kan orsakas av exponering för kadmium. Kadmium är en tungmetall som finns i jord, vatten och luft och som människor kan utsättas för på olika sätt, till exempel genom rökning, mat och dryck eller arbetsplatser med hög kadmiumhalt.
När kadmium utsätter för höga nivåer i kroppen kan det skada cellerna i lungorna och orsaka inflammation. Denna inflammation kan leda till bildning av ärrvävnad och till och med lungemfysem, vilket kan göra det svårare för lungorna att fungera normalt. Kadmium har också förmågan att binda till DNA-molekyler och orsaka skador på gener, vilket kan leda till onormal celltillväxt och bildning av tumörer.
Forskning har visat att arbetare inom vissa yrken, såsom gruvdrift, galvanisering och batteritillverkning, som är mer benägna att exponeras för höga nivåer av kadmium, har en ökad risk för att utveckla lungcancer. Det är också känt att rökning, som också utsätter människor för kadmium, ökar risken för lungcancer ytterligare.
För att minska risken för lungcancer orsakad av kadmium exponering, är det viktigt att vidta förebyggande åtgärder på arbetsplatser med hög kadmiumhalt, som till exempel ventilation och personlig skyddsutrustning. Det är också viktigt att undvika exponering för kadmium genom att undvika rökning och genom att minska exponeringen för mat och dryck med höga nivåer av kadmium.